Artikel från Landskrona Direkt den 6 mars 2023

När undertecknad träffade supertalangen första gången så presenterade han sig som Thomas J. Det var alltså under det namnet som han lade sina musikaliska utsvävningar.
Den som gjort en googlesökning på Thomas J får nästan 1,5 miljarder träffar. Efter den upplysningen bestämde sig musikern att använda sig av hela sitt namn. Thomas Juaristi och föga överraskande toppade han plötsligt sökmotorn.
– Nu har jag även bytt namn på Spotify. Det var ju oerhört svårt att hitta mig innan, säger han och skrattar hjärtligt när Landskrona Direkt hälsar på i hemmet.

Doften av nybakade muffins välkomnar tillsammans med Thomas och hans lillasyster i dörren. Systern lämnas till bakverken i köket och stegen styrs snabbt upp på ovanvåningen till Thomas rum. Det rum där musiken skapas. Med alla typer av instrument.
– Men mitt huvudinstrument är piano, säger Thomas.

Hans musikaliska resa började innan han föddes.
– Under tiden min mamma var gravid med mig så satt pappa och spelade gitarr och det fortsatte han med när jag väl var född. Han var och är intresserad av gammal hårdrock från 70- 80- och 90-talet. Typ Dire Straits, AC/DC, U2 och den typen av band. I sin ungdom spelade han i ett band när han studerade i Belgiens huvudstad Bryssel. De hette Ottra Ronda vilket betyder En runda till. Vi har till och med några spelningar på kassett.

När kom du på att du själv ville spela musik?
– Det var nog när pappa köpte en gitarr till mig när jag var 5-6 år. Då lärde vi oss att spela Everybody Hurts med REM. Sen blev det fler och fler låtar, säger Thomas.
– Sen hade melodifestivalen en stor påverkan på mig när jag var liten. Det var 2012 och jag gillade Ulrik Munther. Då spelade jag och min pappa in en video där vi framförde Ulrik Munthers låt. Pappa spelade trummor och jag spelade gitarr och sjöng. Då var jag nio år. Där vaknade något inom mig. Jag började tänka tanken att göra en egen låt som alla kände till.

Ville du bli en kändis?
– Jag ville vara med i Mello.

Hur gick det med det musikaliska i skolan?
– Jag var riktigt jobbig i grundskolan. Jag gick på Säbyholms montessoriskola från dagis till femman. Musiklektionerna där var rätt så kassa. Jag minns en kommentar jag fick när vi skulle sjunga i kör. Jag hade knäppt med fingrarna i takt hela lektionen utan att jag tänkte på det. Då fick jag kommentaren att ”Thomas vill ha lite rytm”. Jag tänkte… jamen shit. Det kanske jag vill. Jag gick i trean eller fyran då och i den vevan började jag ta pianolektioner på Sensus. Min lärare var Håkan Pontén och han var fantastisk. Jag började få in tekniken och spelade Mozart.

Det egna producerandet började i tidiga tonåren.
– Jag var nog 13 år då. Mina föräldrar köpte en FL-studio till mig. Tyvärr slutade jag då med mina pianolektioner för att fokusera helt på att producera EDM-musik, elektronisk dansmusik. Jag tyckte det var så pinsamt att min mamma fick ringa Håkan och säga att jag slutade med pianolektionerna. Det var faktiskt synd,säger Thomas Juaristi och fortsätter.
– Jag producerade och lade ut ett par låtar på Soundcloud. Dom har dock tyvärr försvunnit. Det var riktiga partydängor och det var sådant jag var sugen på att göra. Jag fick idén om musikstilen från ett mobilspel som heter Geometry Dash. Jag var även och övade på Kulturskolan några gånger i veckan och där spelade jag mest cello, trombon och trummor.

Efter grundskolan vidgade han de musikaliska vyerna ytterligare.
– Jag pluggade naturvetenskaplig linje i kombination med musik på Tycho Braheskolan i Helsingborg. Där fick jag mina första erfarenheter av att spela i band. Då var det mer åt pop-och rockhållet.

Thomas Juaristi hade även fått smak på jazzen och det var på gymnasiet det lossnade.
– Jag började intressera mig för musikteori för att förbättra mitt spelande. Jag kollade då på en youtubekanal med Adam Neely som i sin tur upplyste mig om Jacob Collier och det är där min djupdykning in i jazzens värld börjar. Det lät inte som något annat jag hört. Det var som ett lent balsam på någon typ av skavsår. Det var nästan för bra.

Från EDM till jazz
– Sedan lyssnade jag på mer jazz och började repa in standards. Jag började även blanda in jazz i EDM-musiken så det blev mindre partydänga och mer sofistikerad musik och nu är jag helt inne på fusion jazz. Och 2020 var all EDM borta.

Hans första och hittills enda album släpptes hösten 2022, Grunden lades dock redan två år tidigare.
– Det var mitt under coronan. Jag gjorde allt på ett elpiano med 500 sampels. Jag höll på ett år och sedan gjorde jag ett lika långt uppehåll under hela tredje läsåret i gymnasiet. Men strax innan studenten tog jag upp det igen. Och det var som en annan platta då. En del var riktigt förfärligt. Jag sållade det ohjälpligt dåliga och det som hade potential behöll jag och gjorde nya inspelningar.

– Jag samarbetade även med en del andra musiker världen runt. Och till slut, den 1 augusti 2022 släppte jag mitt första album. Och det är där jag är nu. Jag ska släppa en ny singel den 20 mars.

Albumet är den första delen i en duo.
– Album nummer två i duon kommer under året.

Idag går han jazzlinjen på Sundsgårdens Folkhögskola strax söder om Helsingborg, en linje som är på ett år. Där spelar han i en jazzensemble. Siktet är dock inställt på högskolestudier.
– Jag var faktiskt på musikhögskolan i Örebro och spelade upp förra vecka. Jag spelade Misty av Errol Garner. Det kändes riktigt bra. Sen ska jag till Liljeholmen i Rimforsa utanför Linköping. I Örebro finns den bästa musikhögskolan i landet. Och på Liljeholmens högskola har jag varit på turné med jazzensemblen i höstas. Jag fick en bra känsla och de har en fantastiskt studio. Det är alltså högskola som gäller till hösten.

Det som är så speciellt med Thomas Juaristi är att han behärskar så många instrument.
– Mitt huvudinstrument är piano men jag behärskar många instrument. Jag vill kunna förstå hur andra musiker tänker när jag producerar. Det blir lättare då. Man måste veta vad man kan och inte kan på ett instrument. Exempelvis saxofon. Ska jag skriva musik till en sax så måste jag ju veta om det går att spela.

Vilket är det svåraste instrumentet att spela på?
– Det är fiolen. Man kan inte lära sig spela bra om man är över sex år. Det krävs så himla mycket finmotorik. Vi snackar millimeter mellan rätt och fel not. Men det svåraste instrumentet jag försökt lära mig är ett kromatiskt munspel. Det vill säga ett munspel som man kan växla tonart på. Jag har ett sådant men jag gav upp. Det var för kämpigt att lära sig andningstekniken.

Jazz bygger ju mycket på improvisation. Hur mycket improviserar du?
– Det är improvisation nästan fullt ut. Men många har fått för sig man improviserar allt, men det stämmer inte. Det finns alltid ett tema, en röd tråd. Improvisationen sker över det. Spelar man piano så spelar man ackorden i temat med vänsterhanden och så improviserar man med högerhanden. Vänsterhanden är disciplinerad och högerhanden är galen.

Måste man inte vara lite kluven och galen själv för att kunna detta?
– Det måste man. Jag vill påstå att alla duktiga jazzpianister, eller jazzmusiker över huvud taget är lite galna.  Jag tror att det krävs, säger Thomas och skrattar.

Kan ett improviserat solo vara hur långt som helst?
– Solo är något av det roligaste som finns, att kunna släppa loss och leka. Respekten för solisten är stor. Man avbryter helt enkelt inte ett solo.

Att improvisera är som att vara på skattjakt enligt Thomas Juaristi.
– Så är det utan tvekan. Du börjar nånstans, du leker med skalan och sen leker du utanför skalan sen plötsligt befinner du din någon annanstans och då gäller det att hitta tillbaka.

För många låter det flippigt och rent av omusikaliskt med improvisation?
– Pianoikonen Thelonius Monk sa så här en gång. ”There are no wrong notes”.

Har du någon förebild gällande improvisation?
– Herregud. Det finns hur många som helst. En favorit är Oscar Peterson och en som är gudomligt, nästan omänskligt bra idag är Jesus Molina. Andra favoriter är Herbie Hancock, Pat Metheny, John Coltrane, Wayne Shorter, Miles Davis. Även Charlie Parker är en jätteidol. Jag älskar bebop men jag är värdelös på det. Än så länge.

Vi släpper ämnet improvisation och blickar framåt. Att Thomas Juaristi är en talang utöver det vanliga råder det ingen tvekan om. Frågan är vad han har för drömmar och mål.
Skiljer de sig från varandra?
– Det är skillnad på mål och drömmar men de går i samma riktning. Mina mål är på kort sikt och mina drömmar på lång. Min dröm är att hitta en publik som uppskattar min musik. Den behöver inte vara stor men den ska vara stadig och fast. Jag blir hellre mycket omtyckt av en mindre publik är att bli radiokänd. På kort sikt är mitt mål att bygga en fanbase med folk som ärligt gillar min musik. Gärna folk jag aldrig träffat. Ett annat mål är att tjäna pengar så att jag kan komplettera min musikarsenal med ordentlig instrument och kanske bygga en studio. Det som begränsar mig är tid och pengar. Drömmen är sedan att jag vill åka jorden runt på världsturné.

Okej. Nu ska du få drömma. Från vem skulle du vilja få ett samtal och en fråga om du vill sätta dig på ett plan och resa till någon plats och vara med på en konsert?
– Pust… Nu måste jag resonera lite högt med mig själv. Jag har alltid varit en stordrömmare. Vissa är nästan för bra för att jag skulle våga spela med. Hade Jesus Molina ringt och sagt att jag var välkommen till Los Angeles för att lira så hade jag gärna åkt men jag vet inte om jag vågat spela med honom. Jag får intrycket av att han är kaxigt bra. Kanske har jag fel. Annars tror jag inte tackat nej om Jacob Collier hade ringt och frågat om vi skulle lira, avslutar Thomas Juaristi. 

Lyssna på Thomas Juaristi på Spotify

https://youtube.com/watch?v=4jEyqrDKqVI%3Ffeature%3Doembed